Fy vilken trist dag det varit, hittills!
Jag och Bäbben hade inget att göra, så vi bestämde oss (efter lite fruktlöst tjatande på Facebook om sällskap) att gå till centrum och hänga lite i lekrummet. Sagt och gjort, vi lallade dit. Bebin tittade storögt på alla barn som lattjade runt och blyg som alltid satt hon och inväntade lite mod.
Lagom tills att modet verkade ta fart och hon med glatt humör delade leksak med en liten kille skulle ALLA barnen gå. Ja, aså, vad är oddsen? Men jo, alla barn skulle gå samtidigt. Så jag tog bebin i famnen och började gå runt lite bland alla saker i väntan på fler barn.
Tomt lekrum
Plötsligt, ve och fasa…! Så trampade jag snett, trillade ner för en sån uppbuktande kudde vi stod på och for in med huvudet i väggen och ner i golvet. Bebin blev så klart störtledsen men på något sätt hade jag lyckats hålla henne framför mig hela tiden så hon låg i min utsträckta famn på madrassen medan jag låg bredvid i en liten osorterad hög. :O LÄSKIGT!
Efter nån minuts ledset gråt ville hon iallafall leka vidare en stund. Jag klämde och kände och letade efter onda ställen i smyg på henne när vi lekte. Hon verkade helt som vanligt. PHU!! Bara jag som har ont i fotleden och en jävla huvudvärk efter smällen + 7helskottas dåligt samvete.
Tänk OM nåt hade hänt bebin för att jag kliver runt på kuddar fast jag vet att jag ofta har otur med mig. Jag hade aldrig kunnat förlåta mig själv. Fan, jag som alltid brukar va försiktig (feg, kallar vissa det morr).
Inget ont som inte för nåt gott med sig. Jag kom ihåg att köpa vagns-sele idag, efter lekstunden. Det har jag behövt göra länge men glömt bort det hela tiden. Bebin fick även välja en leksak i affären, det blev en grön bil ❤ älskade unge.
karmalogik.wordpress.com 