Sitter här med pytt-ungen i bärsjalen och ryggen värker, haha. Trodde bärjsjalar skulle va ergonomiska, fast… jag är nog bara svag, därför!
Det mesta går i gråskala just nu. Varit ledsen i flera dagar i sträck. Det är kanske post preggo-hormoner blandat med besvikelsen över kroppens förfall. Jeppson kallar det en 30årskris men jag vette faan. Jag inbillar mig att jag inte skulle vara ledsen om kroppen slitits lite mindre av de här två närliggande graviditeterna!? Eller, whöt whot what!? Det kanske bara är inbillning… Kanske hade jag hittat nåt annat att sörja över då??
Jag rycker nog upp mig snart, som så många gånger förr. Sätter hängslen i magfladdret och två klänypor om det uttöjda mutthålet så är jag så gott som ny igen. JAPP JAPP, PRIMA SKINKA!! 😀