Rollercoaster me..?

Ska det vara så? Att när jag försöker hitta mig själv igen, försöker börja pyssla, försöker ordna i hemmet så det blir mitt… Försöker hitta tillbaka till mina intressen… då ska bergochdalbanan köra igång?

Jag har länge nu känt mig… vågrät. Jag kan inte förklara känslan men… Det har känts som ett långt, rakt streck som jag glider längsmed. Varken jätteglad eller deppig som döden, bara neutral. Jag har känt mig neutral, är nog bästa beskrivningen. Jag har bibehållit den neutrala hållningen genom att stänga ner min kreativitet, min sprallighet, min energi… Skittråkigt men rätt så skönt och bekvämt.

På senare tid har jag dock känt svängningarna. Först bara lite grann, en smula… men för varje våg blir det djupare depp men inte nödvändigtvis högre toppar av glädje. Det kan ju bero på att mina gladaste stunder har jag haft med vänner på resor, på upptåg, på uteserveringar och på fester. Inget sådant jag längre kan pyssla med när jag har barn, så.. bergochdalbanan blir mer som en underjordisk gruvbana som far nedåt, nedåt i berget för varje svängning…

Différentes modèles et tailles de berlines, wagon des mines de zinc

Idag är en sån dag när gruvbanan störtar neråt. Allt känns trist, deppigt, tråkigt och jag känner mig energilös, nere och ful.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s