När jag måste tro på mig själv…

Vet ni den där känslan när ingen tycks tro på ett projekt som ligger er varmt om hjärtat? När folk fnissar lite halvt välmenande när en berättar om nya grejer och idéer? När de ser ut som en har ormvråksbajs i ansiktet samtidigt som de oroar sig en smula för ens psykiska riktighet. Vet ni den där känslan av att pepp fejdar över i besvikelse uttagen i förväg, för de har ju troligen rätt? Vem fan skulle va intresserad av ditten eller datten som lilla jag pysslar med?

Vet ni den där känslan när en slutar bry sig och bara kör på? Jag tar inte ut besvikelser i förväg denna gång. Jag kanske misslyckas, jag kanske inte når i mål. Kanske ingen vill veta av mina slutprodukter, men då kan jag bli besviken då. Bättre att vara misslyckad och försökt än och vara misslyckad utan att ha försökt.

No more fega out becouse of what?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s