Monthly Archives: december 2015

Bye 15

image

Sitter i kolmörkret å nattar mina små. Vill bara titta in här innan årets Slut.  Snart ska jag gå ut till lite folk o snacksa fram till 2016 tar vid. Jag ser fram emot ett nytt år. Puss på er!

Annonser

Näst sista dagen på året

Idag blev en smått kaotisk dag. Jag skulle till läkaren å hade fixat medföljande barnvakt som ej dök upp så jag fick känna mig som whitetrash mom å låta storlillan spela spel på ipad medan jag samtala hälsa med tråkig vuxenstämma (minns de stunderna själv som barn. Dötrist!)

Sen hem… barnen varva upp varandra så ingen vila för den äldsta å således inte för mig Heller.  Lunch å mellis kajkade ur å…. allt = allmänt skevt.

Nu på kvällen har vi bara städat å plockat m.m. så nu är det zzzz som gäller. Godnatt!

Mina finaste pärlor

Ni som pysslar kanske känner igen beteendet att samla på sig fina pyssel. Oftast blir en inspirerad av något, får en plan i huvudet till vad pysslet ska göras av. Men ibland hittar en något så fint… pärlor så unika att en bara måste köpa dem. De är så fina att inget du kan forma med dina händer gör dem rättvisa. Så du sparar dem som de är, tittar på dem beundrande.

Så är det även med vänner har jag kommit på. Vissa människor är så fina, som sällsynta pärlor. Bara att få ha dem i sitt liv… 😍 att ha funnit dem är en högvinst.

Intebreäckligt!

Premiärblogging från nya telen. Verkar ok. Nu luktar det dock poohie här. Småtjejerna leker tillsammans på golvet, misstänker blöjdåd!

image

Dax för byte i Bregottfabriken….

Recension: Mig äger ingen.

Mig äger ingen av Åsa Linderborg.

Boken handlar om Åsas egen uppväxt i ett arbetarklassområde i Västerås på 70talet och framåt. Om hennes separerade föräldrar, deras politiska engagemang och icke-engagemang. Deras alkohol- och levnadsvanor. Deras arbetsliv och hennes kontakt med barnomsorg och skola och senare hennes egna politiska engagemang som tonåring och ung vuxen.

En intressant twist i skildringen är att Åsa växte upp hos sin pappa, något som på den tiden var väldigt ovanligt då skilsmässobarnen nästan uteslutande bodde hos sin mor.

Jag tycker det är en trevlig bit arbetarklasshistoria som jag i mångt och mycket känner igen från min egen uppväxt. Nu växte ju författarinnan upp något decennium före mig, men jag känner igen många resonemang, andan och stämningen från min egen uppväxt. Mycket som Åsas pappa säger har jag hört mina egna mor- och farföräldrar säga i samtal med mina egna föräldrar.

Jag tror det är en bok som uppskattas av dem som själva växt upp i arbetarhem och/eller i dess närhet. Ibland blir det lite väl långa politiska stycken och för den ointresserade av politik kan detta säkert vara ett minus. De som ej har någon närmare anknytning till arbetarklassen kan nog tycka boken är långtradig och grått alldaglig utan att förstå alla vackra små nyanser i det mellanmänskliga samspelet. Svordomarna som är kärleksyttringar, små gester som kan verka betydelselösa men som rymmer ett helt liv av outtalad kärlek. Jag skrattade högt flera gånger av de bitterljuva skeendena som verklighetstroget återgavs i boken.

Jag ger boken 3 av 5 möjliga boobies trots en mysig läsning. Detta mycket för att jag tyckt mig hört storyn i bokform förr (.)(.)(.)

Liknande böcker jag läst:

Ny phåne

Har köpt en ny telefon… läskigt.

image

Nani

Nu ska mama gå å sova.

image

Trött som en tjudrad tjur utan skjuts till sjöss! Adjöss!

Ger upp äckel-kalendern…

Det var fan sista te-droppen som fick tålamodsbägaren att rinna över. Lucka 10 i julkalendern smakade svagt och av TVÅL!! Jag ger härmed upp julkalendern med te 2015 och satsar på att nästa år fixa något lyxigare till mig själv.

Recension: Mina år med Bin Laden

Mina år med bin Ladens - Ingrid Carlqvist, Catrin Streete Den här boken har jag länge velat läsa och bestämde mig att passa på nu när jag startat den här kategorin. Det är en självbiografisk bok som handlar om Catrin (hehe ja min namne) och hennes år kring familjen Bin Laden, precis så som titeln avslöjar. Den är skriven av Catrin Streete och Ingrid Carlqvist

Boken är en kronologisk mishmash av anekdoter som alla handlar om 1. Kändismöten 2. Galna shoppingturer/resor/fester 3. Hur awesome författarinnan varit i något sammanhang.

Den är skriven i ren berättande dåtid och det känns inte som att varken språket eller karaktären förändras särskilt mycket under resans gång, precis i stil med andra självbiografiska böcker i samma genre. Vilken genre tänker ni då kanske? Jag tänker på fenomenet, så som jag uppfattar det, kvinnor som omger sig av kända (främst manliga) personer och har dyra/galna vanor som de känner status genom.

Boken behandlar dock ett visst mått av jämställdhet, tex i kapitel sex, där författarinnan tar upp kvinnans situation i Saudiarabien och sina egna tankar kring det. Tankarna kring kvinnans situation inom islam följer med genom boken men ger mig inte något riktigt matnyttigt eller någon aha-upplevelse. Utan dessa passager skulle dock betyget tappat ännu en ”boobie” i betyg för mig.

Jag tyckte inte om boken så jättemycket. Den kändes som en lång radda uppräknanden av kändismöten och saker som författarinnan själv är mycket stolt över har hänt i hennes ”galna” liv. Jag fick ingen connection med någon av personerna som beskrevs, heller inte Catrin själv. Jag kände inte heller att boken hade någon riktig slutkläm eller djupare syfte. Berättelsen fejdade bara ut i ett ingenting följt av lite foton från tiden hon just rabblat upp.

Mitt betyg blir två svaga boobies av fem möjliga: (.)(.)

Mycket lika böcker i samma språkliga stil och anda:

Hipseat!!!!

Jag fick en hipseat i julklapp. Jag ÄLSKAR  den. Funkar till båda barnen å till mig som alltid bär mina ungar på armen är det en ergonomisk räddare i nöden.

image