Recension: Kriget har inget kvinnligt ansikte

Recension av Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksiejvitj med boken vinnare av Nobelpriset i litteratur 2015.

Kriget har inget kvinnligt ansikte (inbunden)”De var piloter, stridsvagnsförare, spanare och prickskyttar kvinnorna som stred i Röda armén”.

Berättelsen består av små snuttar av berättelser, med största sannolikhet de speciellt beaktansvärda bitarna som författaren fått ta del av under hundratals intervjuer med kvinnor som deltagit i kriget. Lite likt reklammakeri infinner sig känslan hos mig, när jag plöjt en bit in i boken, att ”alltid vilja ha mer” av varje kvinnas öde trots att det är i stort är samma historia som med små variabler upprepar sig. Vissa kvinnors öden hänger kvar en stund efter läsningen men i slutet av boken, ungefär mot sista tredje-fjärdedelen kände jag mig ganska mätt på den upprepande berättarformen. Jag förstår att det är så kriget har varit och att författaren velat göra en bredd av kvinnor göra sig hörda, men för mig mättade den tidigare än den tog slut.

Tidsenligt (40tal) pratas det mycket om ”kvinnans natur” vilket jag tyckte var lagom roande, men förståeligt eftersom det är kvinnor av denna tid som delat med sig av materialet.

Boken beskriver i stort kampen och diskrepansen mellan verkliga livet och idealet. Den är helt klart värd sin läsning, viktig bit (kvinno)historia och en lektion i vad krig kan innebära, om än för min smak lite långdraget.

Boken får 3,5 boobies av mig. (.)(.)(.)(.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s