Recension: Det går an

Kortromanen ”Det går an” skrevs 1838 av Carl J. L. Almqvist och jag lyssnade på den i en uppläsning av Gudrun Schyman via Storytel.

Det går an handlar om Sara och Albert som möts på en båtresa, blir förälskade och sedan följs åt genom Sverige som ressällskap. Bokens kärnämne är i stort deras samtal emellan då de pratar om äktenskapet och kvinnors arbetslivssituation. Sara är mycket kritisk till äktenskapet som en livslång boja och förespråkar fri och öppen kärlek. Hon vill fortsätta driva företag efter moderns bortgång, något som i dåtidens Sverige var otänkbart. Albert är lite förskräckt över de ”radikala” tankegångarna och en mild motpol som bollar samtalet framåt.

Hur mycket jag än vill älska den här boken så tyckte jag den var ganska tråkig. Jag kan förstå att den var radikal då den kom ut 1839 och jag ångrar inte timmarna jag spenderat med boken i örat men det är ingen bok som jag fått några aha:n av direkt. Värd att läsa som en del av vår feministiska historia dock då, citerar wikipedia: ”Bokens sociala tendens väckte livlig debatt och ”det-går-an-litteraturen” blev ett begrepp.

Mitt betyg, 2 boobies: (.)(.)

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s