Alla dessa lables…!?

Jag kommer i det här inlägget skriva om något väldigt privat för mig. Om det känns olustigt, låt bli att läs. ❤

Jag tycker det känns jobbigt att sätta etiketter på mig själv. Jag känner mig jävligt löjligt då. Jag har hängt mkt i hbtq+kretsar och där handlar det ju mycket om etikettering och ”vart en tillhör” och sådär. Jag har aldrig känt att jag lixom hör in någonstans. Inte i heterogruppen, inte i bi-gruppen inte i pan-gruppen. Jag har lixom aldrig gillat bara män, men jag vill lixom inte sträcka mig till att jag skulle vara bi eller pan. Det har känts fel, för det handlar lixom inte om kön alls för mig, vem jag attraheras av. Allt känns så könsfokuserat. Sex-fokuserat. Jag har i perioder lutat mer åt det asexuella hållet men med romantiskt intresse, typ!? Som sagt… alla dessa etiketter, ingenstans att landa.

Ett ganska nytt intresse för mig är att hovra på youtube, och där ramlade jag över termen demisexuell i den här videon:

Demisexuell är alltså en slags variation av asexualitet. Demisexuella kan endast utveckla sexuell attraktion till någon efter att ha skapat ett starkt känslomässigt band till personen. De kan ändå bli kära, få crusches (oh yes) och vilja vara nära folk (eh ej ofta i mitt fall) men utan sexuellt begär till den andra. Klicka på läs mer för att… läsa mer.

Jag har ofta undrat hur folk kan titta på nån på stan och ba. WOW VILKEN PUDDING, JAG VILL LIGGA MED DEN, typ… jag har alltid ba, va? Det är som att tända på en vandrande dildo. Saken (dildon eller kroppen) i sig är ju inte sexig lixom utan mer nåt som är användbart i en viss situation när lusten redan finns där, alltså enligt mig.

Jag hatar dessutom att se kyssar och sex på film. Det är stötande och jävligt onödigt. Jag förstår inte varför det alltid måste anspelas på nåt helt irrelevant för handlingen = sex. Aså, folk GÖR inte så (enligt mig igen) typ håller på och hånglar och äcklar sig i tid och otid. Det känns så jävla omotiverat.

Jag kan fortfarande tycka folk är estetiskt vackra, så som jag tycker blommor är fina, halsband snygga, en båt jävligt ståtlig… etc. Men likt som jag inte blir het av en vacker blomma eller fin tavla blir jag inte heller het av en vacker kropp eller ett fint ansikte.

Jag har i förhållanden alltid sagt att jag måste ha ”connection” för att vilja ha sex. Tex är bli-sams-sex ett big jävla no no för mig. Jag måste ofta varit med personen hela dagen, gjort roliga saker och umgåtts på ett givande sätt, gärna gjort något intellektuellt så som gått på teater, museum eller nån mässa för att verrrrkligen vara sugen på att ha sex med personen. Jag fattar ju att det är praktiskt omöjligt att leva så hela tiden, det finns ju en vardag att sköta, så ett frekvent sexliv är inte så vanligt förekommande i mitt fall. Som tur är har jag nu ett förhållande där mitt sätt att vara emotionellt/sexuellt funkar fint + att småbarnsåren, ur sexuell synvinkel, inte alls är frustrerande för mig 😉 Win!

Detta förklarar också mycket av mina svårigheter att ”placera mig” som nåt av homo, hetero, bi eller pansexuell. Jag har lixom aldrig förstått hur en vet vad för kroppar en tänder på? Vadå, det har ju inte med kön att göra utan enbart personlighet och ”connection” som jag kallat det. Jag har ofta fått den här connectionen med udda personer (alltså ej normativa, i positiv bemärkelse) och har oftast bara kallat mig queer, för jag gillar det avvikande oavsett. Jag har alltid kunnat ”välja” vilka jag ska dejta, för ursprungligen har jag lixom ingen attraktion på så vis. Jag kan dejta killar, tjejer, ickebinära, transpersoner och tycka det känns lika så bra. Sen utav dom är det en liten klick som jag får connection med baserat på personligheten och därefter blir jag sexuellt attraherad av personen. Oftast har jag av enkelhet valt att dejta killar, men har oxo känt mig rutten pga det i perioder för jag har känt mig som en bekväm sellout. But anyhow, det kvittar ju för alla andra egentligen.

Det känns skönt att äntligen kunna läsa om andra som har samma synsätt och jag känner mig inte så jävla krånglig längre, nu när jag vet att det finns fler som känner precis som mig. Och säkert kommer vissa som känt mig länge ba ”vadå, du är ju visst sexuell av dig”, ba jooo förvisso till viss del, men jag har också försökt passa in något väldigt. Jag har ju förstått att jag borde tända på folk hejvilt och spontant och verkligen försökt ”få ordning” på attraktionsbiten. Så jag har delvis låtsas, delvis varit clueless och bara kört på fast det inte känts rätt.

Jag kommer inte gå runt nu och ba. JAG ÄR DEMI!  Jag vill som sagt inte placera in mig i nåt fack och jag behöver inte claima att jag identifierar mig med den här etiketten. Däremot har jag som princip att saker inte ska behöva vara så jävla hyschhysch och orsaka massa oroligheter, skam och lidande hos folk i onödan när det egentligen är helt legitimt och därför skriver jag detta (och annat intimt och privat) här på bloggen.

Platonisk puss och kram, ses på stan…? Typ asexual pride, eller nåt! Peace out. 

Spara

Spara

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s