Ansöker om drömjobbet!
Hej ICA
Jag och min syster har alla år varit stort fan av Icas kalendrar till jul. Förra året var det inte rim i luckorna som brukligt och vi var mäkta besvikna. Har Er rimverkstad fått slut på idéer eller har rimnissen gått i pension så ställer vi gärna upp och rimmar åt Er till årets kalender. Det skulle vara en ära och en livshöjdpunkt för oss kan jag lova. Det är bara att Ni hör av Er!
Med vänlig hälsning
Catrin
———————–
Lite tankar om förlossnin
Som ett svar på Fannys inlägg om automatiserat barnafödande:
Jag tror att det finns nån slags kvinndomsprov i att föda barn. Att föda utan bedövning, att vara så där urmoderligt naturlig och svinstark. Bara låta kvinnligheten ”göra sitt” och pressa ut melonen mellan benen med små knyst-kryst. Jag tror att ganska många kvinnor känner sig misslyckade efter förlossningen eftersom knyst-kryst och urmoderlighet kanske inte alls infinner sig som ”den naturligaste sak i världen”.
När jag uttryckte oro inför förlossningen så fick jag höra (uteslutande av män) att kvinnor fött barn i alla tider. Ehrm, jo men… Kvinnor och barn har dött i barnasäng i alla tider och fått förlossningsskador som det visserligen hyschhyschas om… Och att vi idag har bra sjukvård gör ju inte förlossningen mindre smärtsam, samma skador uppstår ju fortfarande, bara det att vi har tekniken att rädda mor och barn i större utsträckning när nåt går snett. Jag hade tillexempel med största sannolikhet inte överlevt min förlossning om jag inte fött på ett modernt sjukhus eftersom jag förlorade över 1.2 liter blod. Det hade fortsatt rinna om inte läkarn och barnmorskorskor i ett team sydde och klämde ihop och tryckte på min mage (aj satan vad ont det gjorde) för att stoppa blödningarna. Med den enda erfarenheten i bagaget tycker jag fan att det är befogat att vara rädd inför en förlossning.
Min förlossning en av mitt livs traumatiska upplevelser och är livrädd inför en till förlossning vid eventuellt syskon till min bebis. Jag kan knappt tänka på förlossningen och motsägelsefullt nog poppar minnesbilder dagligen upp från den. Graviditeten va inte heller den mest festliga tiden i mitt liv, endå skulle en gå runt o mysa o va så där myslycklig för att inte verka otacksam och dålig blivande mor.
Även det här att kvinnans kropp förändras så mkt och enligt norm ses som ganska förbrukad. Bristningar, hud som hänger på magen och ”slapp fitta”. Men gud nåde dig om du klagar att du känner dig ful, då är alla kvickt där och påpekar att ”jag har ju fått ett underbart barn, så du ska inte vara ledsen”. Men min sambo har ju oxo fått ett underbart barn och har samma kropp som alltid, HAN kan bara vara glad och jag kan väl få sörja min kropp som efter trettio år ser helt annorlunda ut över några månader…? Att va ledsen över kroppens förändring utesluter ju knappast glädjen över ett fint barn, men tacksamt ska det va!
Kvinnans lott enligt patriarkatet: kåt (men gudnåde bara i lagom mängd och baara med sin partner på passande vis), glad och tacksam!
Kommentar: hahaha!!! Skrivet av alibbb den 08 oktober, 2013 kl. 16:16
karmalogik.wordpress.com 